Jag kunde med stor fasa, läsa ST:s söndagsartikel, om att det fortfarande finns starka krafter, som vill hårdexploatera Sundsvalls mycket korta och orörda kustband, med väldiga vindkraftsparker.

I artikeln menar en exploatör att Sundsvalls kommun och länsstyrelsen, tidigare har pekat ut möjliga lägen för vindkraft på Björkön, vilket påstående de facto är fel. Vad kommunen, d v s stadsbyggnadsnämnden/kontoret där emot har gjort, är en förstudie på var någonstans det blåser mest i Sundsvalls kommun - på land, och - till havs. Detta betyder inte, att Sundsvalls kommun har pekat ut Björkön eller Storgrundet utanför Björkön, som möjliga lägen för vindkraftexploateringar.

Under hela förra mandatperioden mellan 1998 – 2002, när bygglov ansöktes om stora vindkraftsparker på Björkön eller på Storgrundet utanför Björkön, har jag principfast sagt nej till detta – och det tänker jag även fortsätta att göra, i framtiden. Det kan inte vara rätt att några få exploatörers intressen, ska få gå före ett mycket större allmänintresse, som ändå finns, att låta orörda delar av kustremsan i Sundsvall också fortsättningsvis ska få vara orörd.

Det svenska talesättet att: ”Det blev mycket skrik för lite ull, när jag klippte grisen” stämmer väldigt bra in, även i det här sammanhanget. Det måste vara helt fel, att äventyra att fördärva våra fina och värdefulla kustområden, för ynka hundra villors årsförbrukningar. För mig som fritidspolitiker och moderat företrädare, är de hittills orörda kustnära och attraktiva lägen som finns i kommunen, en viktig resurs som jag vill bevara och utveckla.

Samtidigt, som det är viktigt att vi långsiktigt hushållar med kommunens orörda kustdelar, är det också viktigt att man bevarar och utvecklar tillgängligheten till dem. Exploateringar av våra kustområden måste alltså ske med stor omsorg. Därför säger jag nej till storskaliga parker med vindkraftverk utmed Sundsvalls kommuns kuster.

Magnus Sjödin (m)