Arbetarkommunens ordförande Olle Åkerlund reagerade den 4/12 på min programförklaring som var publicerad den 30/11 och kallar den för gammal skåpmat. Värt för läsarna att notera är att det är arbetarkommunens ordförande som svarar och inte något av kommunalråden Ewa Back eller Christer Berglund, kanske är det en vink om vem det egentligen är som styr i denna kommun, vad vet jag skriver Magnus Sjödin i ett svar till Olle Åkerlund.
Olle reagerar med traditionell socialdemokratisk retorik och verkar vara väldigt glad och nöjd med hur det ser ut i Sundsvall idag. Ja, Olle är rent av stolt. Frågan är bara vad han har att vara stolt över?
Jag tror inte att alla kommuninvånare ser verkligheten i samma rosa skimmer som arbetarekommunens ordförande. Jag har svårt att se hur man kan vara stolt när socialtjänsten i Sundsvall får kraftig kritik för behandlingen av utvecklingsstörda och hjärnskadade personer. Handläggningstiderna är alldeles för långa, och när beslut väl fattats är de ofta bristfälliga. Dessutom har drygt 100 beslut om ledsagarservice, kontaktperson eller avlösare inte genomförts osv.
Jag har svårt att se hur man kan vara stolt när länsstyrelsen kraftigt kritiserar hur vi tar hand om våra gamla. Personaltätheten är för låg på våra äldreboenden vilket leder till att våra gamla inte har någon sysselsättning under dagtid, många av de gamla känner att personalen inte har tid att prata med dem. De gamla omyndigförklaras och får varken röka eller ha husdjur i sina lägenheter trots att de har rätt till det.
Nattfastan för de gamla är i många fall längre än det rekommenderade osv. Jag har svårt att se hur man kan vara stolt när man inom skolområdet talar om att lägga ner skolor på landsbygden t ex i Anundgård och Liden. Görs detta kommer en del barn att få orimligt lång resväg till och från skolan. Kunskapsmålen nås heller inte i Sundsvall. Lärare på gymnasiet vittnar om att de får börja repetera sådant som eleverna skall kunna när det kommer till gymnasiet osv. Bakom dessa exempel är det människor som far illa, något som Olle Åkerlund inte verkar kännas vid.
Men det kanske är för att socialdemokratin inte känner till hur verkligheten ser ut som man planerar att bygga ett Scenhus för 120 miljoner kr, vad vet jag. Olle är även stolt över att han och hans partikamrater har ordnat så att Mitthögskolan blivit universitet. Att Mitthögskolan blir universitet tycker även jag är bra, men jag tror faktiskt att det är Mitthögskolans ledning och lärare som uppvisat att de uppfyller kraven för att bli universitet, inte att det är socialdemokraterna i länet som lyckats med den uppgiften.
Mest fascinerade i Olles retorik är att han är stolt över att som han säger vi i Sundsvall har ”vunnit” 330 miljoner kr till att lösa järnvägens dragning genom Sundsvall. Att vi i Sundsvall får problem med järnvägen beror på att Botniabanan byggs för ca 18 miljarder. Jag tycker att det är skamligt att då vara nöjd och stolt när Sundsvall som länets största stad får 330 miljoner kr - vilket är småpengar jämfört med Botnibaneprojektets summor - för våra problem!
Så i mina ögon har egentligen inte arbetarkommunens ordförande så mycket att vara stolt över. Men det är klart har man som i hans fall ett stort ansvar för hur kommunen styrs så kanske det är bekvämare att göra som strutsen och sticka huvudet i sanden istället för att se framåt och på allvar rätta till de strukturella problem som finns.
Magnus Sjödin, oppositionsråd (m)
